.. du förändrade mitt liv. Helt. I november när jag började märka att jag var laktos var det hemskt och jobbigt. När man var ute, hemma hos någon vän, hemma, släktingar, skolan, ja var som helst rent av, så var det jobbigt för man visste inte vad man inte kunde äta eller vad man kunde äta av allt det där, eller hur mycket av något man kunde få i sig. Ingenting var lätt, allt var svårt. Jag tror också att det var svårare för omvärlden att bli vana ibland, men när jag ändå tänker efter, jag ändrar hela min vardag, allt, nästan i alla fall. Jag måste tänka hela tiden, det går, det går inte osv.. Frustrerande svårt och jobbigt. Jo jag vet ju att det finns tabletter för det här, jag har dessa hemma och nästan varje gång när jag är borta någonstans. Men när man har glömt dem är det extra krångligt. Att säga till sina vänner, ”nej jag kan inte äta något där inne för jag har inga tabletter med mig”, det är jobbigt det med. Man känner sig i vägen och svår på något eller flera sätt. Fast nu, idag har jag börjat bli van med ditt och datt, vilket känns bra i alla fall. Du var inte så svår som jag trodde, och det tycker jag är bra med dig. De där tabletterna som hjälper och motverkar laktosen, (laktras), de är oftast bra, vilket man uppskattar, även fast de ser skumma ut i kapseln. Pulver som inte smakar gott, det har man bara när det är nödvändigt, i mitt fall relativt ofta ändå. Fast ibland när man tar en kan de vara för lite, och jag får bara ta två åt gången. När det händer blir jag inte glad någonstans. Jag blir inte mig själv tror jag, eller något i den stilen i alla fall, min mage blir hemsk. Ibland blir det till och med lasarettet som jag på riktigt hatar, jag vill inte. Om inte det blir det blir det att bara försöka att må bättre själv, vilket är mycket svårt och jobbigt. Får enormt med panik. Värken i magen kommer oftast på mig direkt efter vilket inte är någon höjdare, men idag för ovanlighetens skulle sitter jag och har panikont nu, jag vet inte vart jag ska ta vägen, hjälp mig. Jag vet att man kan säga ”gå till akuten, du bor utanför”, men det är inget alternativ, för jag vägrar göra det, så mig tar man inte dit. Föresten har du något tips på vad man kan göra? Jag vet att du kommer tala om för mig, ”ja använd tabletterna som du har hemma för att motverka mig och alla biverkningar”, och det vet jag, det gör jag, men något annat, finns det de? Det är ju frågan, om det gör det. ”Lev med det och vänj dig” kommer du antagligen säga, och det vet jag också, jag vänjer mig mer och mer för varje dag. En annan sak, jag kan nästan inte äta någon choklad alls, vad är det där, gör mer choklad som är utan mjölk och se andra produkterna som skummjölkpulver, vasselpulver från mjölk och mycket annat. Det är jobbigt att inte kunna äta det man verkligen tycker om, helt plötsligt, ”nej det går inte längre, aldrig”. Laktos, förlåt om jag tröttar ut dig, men jag behöver verkligen skriva av mig om det här ibland, det är jobbigt att vara dig om du förstår. Men jag försöker, varje dag, det kan du ge dig på! Ska också sova nu tänkte jag, men frågan är ju om jag kommer att somna så att jag kan få sova "länge" innan jag behöver gå upp, det märker vi helt enkelt.


Mvh


/Cec.