Ja, nu blir jag galen på riktigt, nästan för galen. Inte på ett bra sätt heller, helt upp och ner, inte bra kan jag lova. Idag är den dag som jag sett fram emot så mycket, jag flyttar från campus till "centrum". Har gått runt i flera dagar, jaa, veckor och vart glad för att flytta dit, jag tycker verkligen om min nya lya, åhåå. Så händer en sak till så det verkligen är Pluss till Minus, eller ska jag säga OCH denna gång? Varför alltid fler saker samtidigt när det gäller mig, varför?

Mitt i det sista packandet får jag ett samtal.. Det är inte vilket samtal som helst, familjen. Jag säger bara, inte igen, inte igen, inte igen, jag klarar inte det här.. Varför är livet så orättvist? Kan allt inte vara perfekt istället, inget som är upp och ner eller hit och dit. Det är nästan som att jag fäller en tår, eller vänta jag gör det, fler..

Morfar, du är bäst!


/Cec.