Så här på nattkvisten tror jag att jag behöver skriva av mig lite, i alla fall idag. Inte om allt möjligt, bara lite låtar från några band som jag lyssnar på just nu, de som får en att tänka? Ja, tänka. Inte på något speciellt, bara över huvud taget. Det är skönt att bara rensa hjärnan och olika låtar ibland.

Vad kan en låt betyda egentligen?
Är känslan eller tankarna positiv eller negativ? Stor? Liten?
Liv? Rädsla? Glädje? Lycka? Oro? Frid? Sorg? Nervositet? Pirr? Allting?
Ingenting? Trygghet? Irritation? Stress? Panik? Kärlek? Ensamhet?  Ilska?
Kan en låt kännas som ett tom rum? Eller raka motsatsen hel? Ja vad kan man känna för en låt eller om en låt egentligen? Jag tror att det kan bero på hur man står till bandet, eller varför inte stilen på musiken? Det kanske är svårt att veta egentligen? Jag vet inte, men samtidigt känns det som att jag vet ibland.

När man var liten var allt lättare, man lyssnade och inte funderade över huvud taget på låten, eller ja, inte hela tiden i alla fall. Man kunde bara vara och låssas som ingenting? Nästan i alla fall?

Men nu är det annorlunda, nu när man har förstått sig på musiken. Vilket är bra, men även dåligt på något sätt, eller kanske mer jobbigt eller något annat? Nej men jag vet inte, tror jag krånglar in mig i mina ord och tankar nu, är lite seg, så nu ska jag sluta svamla. (Är nog ganska bra på att bara skriva på utan att tänka känns det som). Jag tror i alla fall att vi blir påverkade av musiken eller låtarna på ett eller annat sätt.

Så tillbaka till de jag egentligen ville med det här inlägget. Kvällens musik var Train och Coheed and Cambria, men även KENT.

Drops of Jupiter
" Tell me, did you sail across the sun?
Did you make it to the Milky Way to see the lights all faded
And that Heaven is overrated? "
Always remember
" Always remember I'm by your side "
Hey soul sister
" Hey soul sister I don't want to miss a single thing you do
The way you move ain't fair you know
Hey soul sister I don't want to miss a single thing you do,
Tonight "

Feathers
" History's made its mark in anger
As everybody knows, it's what we do,
It's nothing new "
Welcome Home
" Hang on to the glory at my right hand "
The Running Free
" Cause you're going home
You're running free
As only you would be if you never owed them anything
And now you've found your way out
In the trust you've seen your path on home "

Sjukhus
" Dom ledde mig förbi rader av stärkta sängar
Där våra steg ska eka länge efter att vi alla gått ur tiden
Dom skriker ditt namn just när regnet träffar fönstren
Och en ond vind skakar träden, tamburin shakers av döda löv "
Chans
" Du stryker fingrarna
Lätt mot min kind
Och i ett ögonblick
Då allt står still "
Cloumbus
" Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg
Snön hyr ut sin oskuld till hela Kungsholms torg
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en okänd kontinent "

Ja dessa texter, låtar eller rader, ja hur man nu vill uttrycka sig. De får mig att känna någonting, de har alltid vart där på något sätt. De berör mig. Men funderar alltid på hur, hur, hur? Jag blir alltid så glad, men samtidigt börjar jag tänka på varför blir jag glad? Det är svårt. Eller bara helt enkelt börjar tänka på livet, men varför tänka på det? Jo för att det är bra ibland, men som sagt inte alltid. Ibland är det bara inte alls lätt med livet. Saken är att det alltid löser sig oavsett. Man kan även känna en viss sorg eller längtan på någonting, vilket inte känns bra just när man tänker, men efter känner man sig så lättad att det nästan var skönt. Jag vill också säga att jag får en slags frid när jag lyssnar.



Sova på saken, ja det får nog bli så, somna till låtarna? – Ja, så får det bli!


Natti!


/Cec.